Det där lilla ordet hälsa kan ibland vara väldigt ohälsosamt. För hur stressad blir du inte egentligen över att du inte äter hälsosamt, eller tränar hälsosamt eller har en hälsosam kropp?
Stress och krav påverkar hjärnan och kroppen negativt och ökar symptom som oro, ångest, hjärntrötthet och smärta. Och såna symtom är inte hälsosamt. Det ironiska är, att i jakten på att bli hälsosamma kan vi bli ohälsosamma. Och jag talar inte om allvarliga ätstörningar här, jag pratar om det som sker i vår vardag, och som de flesta inte ens märker.
Bakom varje hälsotrend finns någon som tjänar pengar
Om jag ser tillbaka på mina 15 år i träningsbranschen kan jag konstatera att ordet hälsa är extremt missbrukat. Alla använder det för att sälja och pumpar ut enorma mängder artiklar, och kanske till och med nån enstaka studie, om att just deras sak är hälsosam.
Stegmätarföretagen sprider att du ska gå 10 000 steg om dagen. Kosttillskottsföretagen att du ska lägga alla dina pengar på kemiska näringsämnen. Träningsföretagen att vägen till hälsa går genom stora muskler. Och bantningsbranschen att allt annat än sexpack är farlig övervikt.
De flesta av oss inser att vi kan vara hälsosamma även utan att ta alla kosttillskott och ha synliga muskler. Men det skapar en oro, ett ständigt dåligt samvete.
Jag har jobbat 15 år med träning och kvinnor, och jag har aldrig mött en kvinna som är nöjd. Nöjd med sin kropp, nöjd med sin träning, nöjd med sin mat. Det är ständiga klagomål på helt normala kroppar som fungerar fantastiskt. Alla, oavsett kroppsform, anser att mage, rumpa och lår för stora. Jag har haft 17-åriga tjejer, med såna där runda, nästan uppåtgående rumpor som man bara kan drömma om när man passerat 30, som ber om att få ”rumpor som ser bra ut i jeans”.
Och är det inte kroppen det är fel på är det maten. Varje liten kolhydrat är en synd. Den som äter bröd och socker ska skämmas och erkänna sin dåliga karaktär. Varje fikabit är ett tecken på bristande självdisciplin. Bristande självdisciplin är det förresten när de inte tränar 5 hårda pass i veckan heller. Och med det kommer oron för att de kommer bli sjuka för att de inte är tillräckligt hälsosamma.
Från oro till acceptans
Vad tror du det gör med kroppen att alltid gå omkring med en känsla av skuld, skam och dåligt samvete? Att ständigt känna sig dålig och otillräcklig? Att ständigt oroa sig?
Jag kan säga att den där fikabiten är betydligt hälsosammare än de ständigt negativa känslorna många känner för sig själva. Och att ett träningspass till i veckan inte hjälper om det sker med en piska över huvudet.
Att ha ett neutralt förhållningssätt till sin kropp, sin mat och sin träning är svårt i ett samhälle där allt jobbar emot det. Jag är den första att erkänna hur svårt det är. Jag har själv gjort alla misstagen. Sprungit intervaller tills jag kräkts för att det är bra att öka kroppens syreupptagningsförmåga. Tränat alldeles för tunga träningspass för att bygga stora muskler. Svält mig själv för att komma i en viss storlek i jeansen.
Jag kan säga att ingenstans är idealen sjukare och pressen hårdare än i den bransch som påstår sig jobba med hälsa. För du säljer genom att halvnaken visa upp ett sexpack på Instagram. Inte genom att påklädd och lite rund säga att du tycker livet med fika är toppen. Och det sociala grupptrycket skapar en farlig spiral, där vad som är hälsosamt blir snävare och snävare.
Det har tagit mig tid att släppa den hets jag så länge var mitt uppe i. Men här är fyra pusselbitar som jag har använt för att byta oro mot acceptans.
Skaffade kunskap
Ju fler studier jag läste om mat och träning, desto mer insåg jag att det inte finns några enkla sanningar. Alla människor är olika och det finns så otroligt många variabler. Om man både äter socker och broccoli, påverkar det hur man processar socker? Hur påverkar stress eller taskiga relationer hur man processar mat eller reagerar på träning?
Det är omöjligt att låsa in oss i en övervakad labbmiljö för jämförande studier under en livstid. Att en studie på 10 personer under 3 veckor säger något betyder inte så mycket. Det finns så klart vissa saker man kan se om man tittar på helheten, men det är mest självklarheter som att det är dåligt att leva på enbart läsk och snabbmat. Hälsotidningarnas och instagramprofilernas "sanningar" om grönkålssmoothie, gurkmeja och acaibär, eller vad trenden just nu är, kan du däremot strunta i. Så länge du inte bara lever på choklad och coca cola kommer du förmodligen klara dig utmärkt.
Bytte miljö
Jag flyttade från Stockholms innerstadsgym till en by i fjällen. Jag gick från att vara ständigt omgiven av speglar, halvnakna människor och kollegor som tävlade i bikini fitness (som bodybuilding, men med mindre muskler och anabola) till att mest se människor i täckbyxor och dunjacka. Från att hela tiden se reklam och skyltfönster som visade vad jag behövde köpa för att se bra ut till att aldrig se reklam eller skyltfönster.
Du kanske inte måste göra det så extremt som jag gjorde. Men du kanske kan avfölja alla hälsohetsare på instagram? Sluta stå framför spegeln och kritiskt granska dig själv? Byta sällskap på jobblunchen till några som diskuterar något roligare än hur farligt det är med kolhydrater? (Seriöst, vad är grejen med att alla kvinnor ska diskutera hur dålig maten man äter är till lunch?) Försöka byta samtalsämne i alla fall?
Såg det som fungerade med min kropp
Jag har nog aldrig älskat min kropp så mycket som när jag jobbade på ett rehabcenter. Jag hade gruppträning för de kroniskt skadade, de som inte behövde sjukgymnastik men var för dåliga för att träna vanlig träning. Varje pass var en sån påminnelse om hur fantastisk min kropp var, hur mycket jag klarade. Jag kom alltid därifrån så otroligt tacksam.
Och det här kan du göra utan att jobba med rehab. Varje dag skriver du något som är bra med din kropp. Det behöver inte vara något du gillar eller något du tycker är snyggt. Det kan vara
Mina ben som klarar att ta mig upp och ner för trappor
Mina armar som klarar att bära matkassar
Min rygg som vrider och vänder som jag vill under dagen, utan att klaga och göra ont.
Struntade i mina tankar
Vi har alla negativa tankar, det är så vår hjärna är byggd. Negativa spiraler är ett säkrare sätt att se till att överleva än att skapa positiva spiraler, där vi tror att allt är bra och att allt löser sig.
Jag har hört personer med åtta magrutor klaga på att de är tjocka. Atleter som kan göra mer än de flesta av oss nånsin kan drömma om, har klagat på att de är svaga och otränade.
Men att ha en tanke och göra eller känna något är inte samma sak. Vi behöver inte agera som om våra tankar är sanna. Vi kan acceptera att de är just tankar och strunta i dem.
Jag har en känslomässig röst som ibland sticker upp sitt fula huvud och säger att jag borde vara starkare och snabbare, att jag borde ha mindre celluliter, en annan form på mina armar. Jag försöker att inte låta den känslomässiga rösten få fortsätta. Jag avbryter genom att tänka på något annat eller göra något annat.
Jag är också medveten om att de negativa tankarna ökar när jag är slutkörd. Att ha många tankar om att jag borde gå ner i vikt betyder inte att jag måste banta, utan att jag behöver sova mer.
Våra kroppar är faktiskt fantastiska, och de kan göra så mycket. Även om det inte känns så när vi är utmattade. Men ju mer vi sluter fred med dem istället för att jaga dem, desto fortare kommer de kunna läka.
Comments