Ett år innan jag gick in i väggen sprang jag i mål efter 10 timmars löpning på fjället. Det var en toppendag, jag älskar att springa och jag älskar att vara på fjället. När jag blev sjuk var min största sorg därför att jag inte orkade träna lika mycket längre. Att inte träna var inte ett alternativ. Det här är vad jag lärt mig om att löpträna under en utbrändhet.
En utmattning har olika stadier, och de kräver olika anpassning av träningen. Direkt när jag gick in i väggen var min kropp helt slut. Då behövde den vila. Jag sov mest, kanske lyckades jag ta mig ut på verandan och läsa en bok. Det var inte riktigt läge att träna.
Efter kanske 4 veckor hade jag lite mer energi igen. Då kunde jag börja träna försiktigt igen. Hur lång tid det här tar är förstås väldigt individuellt. Om du fortfarande bara sover efter 4 veckor, vänta lite till.
I början tränade jag för hårt. Jag jämförde ju med att kunna springa enligt träningsprogram för tävlingar. Men till slut hittade jag rätt. Det var långsam löpning och ibland till och med inslag av gång. Ju mer gång, desto längre distanser kunde jag klara.
I början var det väldigt kort. Mitt första löppass som gick bra var 3 km i mycket långsamt tempo. Jag blev inte ens svettig.
Jag ökade väldigt långsamt, inte alls i samma tempo som när jag tränade som frisk. Jag kunde hålla samma distans i flera veckor. Eller öka distansen men blanda in mer gång.
Få inte panik av hur mycket jag minskade min träning. Det kommer tillbaka fortare än du tror, jag lovar.
Jag fick panik i början och undrade om jag aldrig mer skulle orka vara ute en hel dag på fjället. Att vara ute på fjället är så jag umgås med mina vänner, så jag tränar, så jag får tid att bara vara. Att orka bara en halvtimme kändes som att livet var slut.
Löpning med hjärntrötthet
Några månader efter att jag blivit sjukskriven mådde jag som absolut sämst och tappade både fysiska och mentala förmågor. En konsekvens var att jag i princip bara klarade att ligga i soffan, och konstant hade yrsel och hjärntrötthet. Då fick jag pausa träningen igen. Efter ett tag blev den fysiska förmågan bättre, men hjärntröttheten bestod.
Jag återgick till att springa långsamt. Jag började om på 3 km och byggde sedan på upp till en mil.
Gör löpning utmattning sämre eller bättre?
Min hjärntrötthet påverkades inte av att springa. Tvärtom blev den oftast bättre. Det är för att löpning är något jag njuter av, och att göra något man njuter av lugnar hjärnan och därmed symptom som hjärntrötthet.
Löpning kan också sätta igång lugn- och rosystemet och på så sätt på sikt minska utmattning. Det förutsätter att löpningen sker som ett sätt att utföra medveten rörelse, och inte är ett krav på prestation. När jag sprang långsamt, kände vinden mot huden och stigen under fötterna var det ett sätt för kroppen att få kontakt med sig själv och sätta igång lugn och ro systemet.
När jag i början av min utmattning försökte springa mer än jag orkade med en tanke om att jag ”borde” orka, var det rörelse med krav på prestation. Då gick istället stressystemet igång och jag blev sämre.
När kan man börja springa ”ordentligt”?
Det kommer en dag då du är frisk igen. Och då kommer den fysiska förmågan snabbt tillbaka. 8 månader efter att jag var som absolut sämst var jag i princip tillbaka på heltid med jobb, leda pass på gymmet och allt annat som livet består av.
I början tog jag det fortfarande lugnt med träningen. Att återgå till vardagen är en stor belastning för kroppen. Den behöver återhämtning från det, och krävande pass är inte återhämtande. Tuffa jobbveckor drar jag fortfarande ner på krävande löppass, som intervaller eller långdistans.
Jag började springa längre och längre, men fortfarande långsamt. Många tränare delar in ansträngningsnivån i 5 nivåer, där 5 är max och 1 är inte ens jobbigt. Jag låg på 2-3. Jag blev svettig, men jag kunde prata och jag kunde hålla i länge.
Hur fort du kommer tillbaka beror förstås på hur långt du sprang innan. Om målet är att springa 5 km kommer det gå betydligt fortare än om målet är att springa 5 mil.
För mig gick 5 km bra strax efter att jag blev frisk, men intervaller och distanspass har varit svårt. En begränsande faktor har varit att leder och ligament inte är van vid belastningen efter att ha varit sjuk så länge, så jag får ont vid långa distanser. Leder och ligament bygger motståndskraft mycket långsammare än vad man bygger muskler, så det är normalt att man får trappa upp långsamt.
Så hur jobbigt det än känns just nu, ha hopp! Du kommer bli bättre, och du kommer kunna springa som vanligt igen. Och under tiden kan du springa lite kortare, och lite långsammare. Och njuta av det med.
Comments